Wednesday, July 20, 2016

BETTER THAN CAKE.


"Music is the one thing that has been consistently there for me. It hasn't let me down."

BLIR BORTSKÄMD????

Te!!!! På morgonen!!!

Tuesday, July 19, 2016

SKIN SOUVENIRS

http://skinsouvenirs.tumblr.com/post/146854493840/richhadley-on-instagram-httpifttt24buudk

NU KAN JAG DÖ


Heeeeeeej.

Idag kom syrran på besök, hon hade varit hos frisören och fått sig en himla fin färgning. Hon hade också med sig världens vackraste och snällaste hund som någonsin vandrat på denna jord. Hon heter Fia.

Jag fyller 22 om ungefär 3 månader och är precis lika exalterad över hundar/katter/djur i största jävla allmänhet som jag var när jag var sju, när allt som spelade roll här i världen var vilket bänkpapper en hade. Men seriöst är de inte bäst??????? 

DJUR E BEST INGEN PROTEST

WE ARE ALL ALLRIGHT





❤❤❤

Monday, July 18, 2016

Ärlighet varar längst: utmattningsdepression

SÅ, här är det, inlägget som jag känner ett behov av att skriva.

27 Juni så sjukskrevs jag i två veckor på grund av utmattningsdepression, som det så fint heter. Jag var dödssäker på att jag skulle bli mig själv under den här tiden och att jag inte behövde återhämta mig i fler dagar. Jag gick på jobbet efter dessa två veckor löpt ut och allt kändes så bra. Bara att få vara tillbaka igen och ha en normal vardag kändes riktigt fantastiskt.

Dagen därpå, när jag skulle ha börjat klockan åtta på förmiddagen, blev jag sängliggande. Sängliggande i sexton timmar. Oförmögen till att höra av mig till jobb eller nån hade jag inte så mycket annat till val än att acceptera min horisontella situation som uppstått. Samma sak hände på onsdagen. Jag har ingen aning om varför. 

Det hinner bli torsdag. Då följde min storasyster med mig till en ny läkare (som förövrigt är den bästa läkaren jag nånsin träffat!!!) som förklarade snällt för mig att jag hade alla symptom för ~utmattning~ och att jag kommer behöva vara hemma i minst en månad, för att sedan börja jobba på 25%. Han gjorde flera liknelser som gick ut på att få det klart för mig att det finns inte en enda människa som kan jobba och ge 200% dygnet runt, för då går det illa. 

Här är ett stycke som jag skrev i söndagsnatt, 02:51:
"Just nu så gör det så ont. I hela kroppen. Fingrarna har domnat bort så mycket så det är svårt att skriva på det här mjuka och väldesignade tangentbordet (praise god for them macbooks). Bröstkorgen känns precis som att den ska hoppa ut ur kroppen när som helst medan magen känns precis som att den ska explodera. Hjärtat värker och slår så himla hårt."

Lite tidigare hade jag tagit bilden ovan. Jag följde med Linnéa på en utekväll. Trots att jag var spiknykter hela kvällen så började jag må... otroligt dåligt. Bara sådär egentligen, utan att ha något bra svar på varför. Igen :) :) Som alltid :)

Det s.u.g.e.r. så himla mycket, jag kan inte ens beskriva det. Jag kan inte längre träffa vissa människor vissa dagar - exempelvis om de inte hör till min vardag - att göra såna där självklara saker såsom att diska, tvätta, städa, handla är så bedrövligt svårt så det blir sorgligt. ALLT som en NORMAL människa GÖR har plötsligt blivit stora, nästan omöjliga uppgifter.

Tänk aldrig att du inte duger, känn inte att du har något att bevisa, för det har du inte, och du duger. Hela tiden. Jag är fortfarande förvånad och har svårt för att acceptera att jag är här just nu, för det går så sjukt fort.

Kraaaam

Sunday, July 17, 2016

20160725


DAFFY E BÄST INGEN PROTEST

I HAVE THE COOLEST FRIENDS FÖRRESTEN

Det här klippet är över ett år gammalt, men vem brydde sä.

GÅRDAG


Saturday, July 16, 2016

BÄSTA JÄVLA KÖPET

DEN HAR INGA SÖMMAR!!!!!!!! 99 SPÄNN!!!! ! ! ! ! !

CHAMPION SO SEAMLESS BRA W 99:-

JUST A LITTLE HEAT

Lock the door and close the blinds
Theyre coming for me girl and I aint got time
If they ask you, darlin, oh about what I did
Baby you gotta keep it hid

Im heading south, and I cant say where
But Ill phone you baby soon as I get there
Theyre not gonna seal my coffin lid
Cause youre gonna keep it hid

I WENT FROM SAN BERDOO TO KALAMAZOO, JUST TO GET AWAY FROM YOU

Jodå, jag har slutat platta håret lika ofta. Tog bara........sisådär 8 år att avvänja sig. :--) 

Med dryga tre timmars sömn inatt då kroppen bestämde sig för att vakna strax innan sju imorse så klev jag utanför dörren strax efter niosnåret. Jag promenerade ned till vattnet och löpspåret som finns en bit bortanför mig. Sedan sprang jag. Jag sprang tills jag fick ont. Det var skönt! Befriande. Min bästa pappa köpte ett par löparskor till mig i present förra veckan. De är supersköna och jättefina.

Igår var jag en stund på Lagerbaren med Maja, Linnéa och Julia (och vilkeT lyxhäng sedan)! ! Det är en liten, liten bar som påminner väldigt mycket om serien "Skål" då de flesta är vänner och bekanta. Min vän Hampus jobbar i baren och det är alltid nån härlig typ som står och vänder plattor (igår var det "Band of Gypsys" med Jimi Hendrix som jag förövrigt också har på vinyl!!!!!!!!!!!!! Här är bästa låten från den om du frågar mig: https://open.spotify.com/track/3XR4rCVMpjGraeX9io1pwO).

Annars då? Vad gör jag egentligen? Ingenting, käkar wienerbröd och rullar tummarna. Som ni kanske anat så lyssnar jag en HEL DEL på Black Keys igen. Har fått mad feeling när det kommer till Magic Potion och Dans soloalbum Keep it Hid. Dra mig baklänges vad jag förbisett dessa album - men ibland är det ju så, med allt, en är inte redo, det passar inte. Dålig tajmning, så att säga. Det är nog den bästa gruppen jag vet, kanske bättre än Led Zeppelin till och med.

Men jag menar - can you really blame me? Kolla liksom! Dan är så jävla dreamy. Kanske den perfekta mannen? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?

Thursday, July 14, 2016

Elin Strömberg


En gång för ungefär hundra år sedan (för många av mina inlägg börjar såhär????) så gick jag på dagis. Dagiset låg på en stor kulle, med fantastisk utsikt över det lilla samhället som vi alla skulle växa upp i. Dagiset hade inte bara fantastisk utsikt, utan var också uppdelad i två olika avdelningar - jag tyckte såklart om min avdelning mest. Jag hade så snälla fröknar. En kväll fick jag, då jag var bland de enda kvar, spendera tid på den andra avdelningen. De hade rätt balla leksaker i en leksakslåda, och bredvid stod det en blyg och reserverad liten tjej. Jag frågade om vi skulle leka.

Det är faktiskt inte hundra år sedan, men åtminstone 16-17 år sedan nu. Ärligt talat så minns jag faktiskt inte vad jag fick för svar på min inbjudan - jag tror hon sa ja, men jag är inte säker - men idag så spelar det faktiskt ingen roll.

Trots att vi haft olika ambitioner och aspekter i och på livet mer än en gång så har vi på något sätt alltid haft kontakt. Det är fler än en gång som vi hamnat på olika skolor och orter, men det har inte hindrat mig alls från att höra av mig om egentligen vad som helst. Det är det jag alltid älskat med Elin - vad du än berättar så finns det aldrig ens minsta spår av dömande i hennes ögon. Jag kan skriva en hel novell i ett chatfönster och hon läser alltid och ger engagerade svar, oavsett om det handlar om att min hjärta har krossats eller om en chokladboll.

För vad är mera värt egentligen, än att veta att en alltid har en vän som engagerar sig, lyssnar, bryr sig? Mitt förtroende för henne är någonting som är otroligt svårt, kanske omöjligt, att göra sig av med. Hon har genom åren på olika sätt visat att hon, oavsett hur jävla konstig jag än har varit, stått upp för mig. Det kommer jag aldrig kunna tacka henne för. Hon bara fattar!!!! Jämt!!!

Idag är hon bosatt i New York och vi har olyckligtvis aldrig setts när hon varit på besök i Sverige. Trots det så anser jag henne en av mina absolut närmsta vänner. Vissa behöver man inte ens träffa för att ändå känna deras närvaro (med risk för att låta väldigt klyschig).

Du kommer nå hur långt som helst och en dag sätta fötterna på månen. Om du tillåter så kommer jag fortsätta finnas där, redo att stötta precis vad du än vill göra. <3

14 juli


Tuesday, July 12, 2016

Thursday, July 7, 2016

Wednesday, July 6, 2016

HEJHEJ CYBERVÄRLDEN

Jag har ju en till blogg som jag ger kanske lite mer tid än den här. Lite som balsam för själen. Den har levt vid min sida sedan 2012!

http://hippie--fest.tumblr.com/ ✿

HUR SKA VI EGENTLIGEN GÖRA, FÖR ALLT ONT SKA FÖRSVINNA?

Så är den här igen. Debattinläggen, videoklippen och alla de oändliga delningarna på Facebook. Det tillkommer också en hel del lögner och känsloladdade argument som tror sig veta varför förövarna gör som de gör.

VÅLDTÄKTSKULTUREN I SOMMARTID! Är vad jag babblar om, såklart. Jag beundrar dem som läser artiklarna, delar dem, skriver en rad om varför det är så viktigt att prata om. Jag har slutat för längesen. Det finns liksom inget utrymme kvar för hoppet då jag är besegrad av realiteten.

Varje sommar, samma sak. När myndigheter och Polisen efter att hitta en synål i en höstack så klandrar någon i ren panik en speciell folkgrupp. Jo visst, det är fan i mig alla ensamkommande nysvenskar som far och våldtar våra vackra, svenska flickor! ! !

...Nej vänta nu, så var det visst inte, eh, vi... det var liksom inget, blev fel där. På något sätt verkar det alltid som om att alla blir så förbryllade och arga när det sker en våldtäkt på en festival. Jag säger nu inte att de känslorna är fel att känna, men liksom - jag kan självklart inte tala för alla de som identiferar sig som tjej eller kvinna - men ordet "festival" för mig har alltid varit synonymt med "tänk-om-jag-blir-våldtagen-i-år". ALLTID, alltid, alltid.

Det blir så banalt på något sätt, alltsammans. "Nej, men nu jävlar har det minsann hänt. IGEN!? Hur kunde detta ske? HUUUR!?!?! Bomber och granater!" Ja alltså, det händer, och det händer ta mig fan hela tiden. Polisen och säkerhetspersonalen på festivalen ser helt bestörta ut i intervjuer och säger några utslitna rader om att "åtgärder kommer vidtas". MEN DRA MIG BAKLÄNGES SÅ TRYGGA VI KÄNNER OSS NU ALLIHOPA!!!! Tacka VET JAG Polisens kära åtgärder. Jävlar i min lilla låda!

Nu ska jag inte vara sån, för sån är jag nog mycket av ändå. Men ni förstår poängen jag vill ha fram. Kan vi inte, för omväxlingens skull, gå till roten av ett samhällsproblem och bemöta den? Vi försöker att besegra ett riktigt läskigt och ont monster - värre än draken i filmen Bröderna Lejonhjärta - med flera huvuden och armar. Ju fler huvuden vi tycks hugga av, ja, dubbelt så många växer fram. För det är så det är - och inte lönar väl det sig på något sätt.

Vad jag vill säga med dessa röriga och plottriga stycken är att varje dag förstörs tjejers liv. Inte bara på sommaren och inte bara under Bråvalla. Vi måste tillsammans erkänna problemet och sedan göra allt vi kan för att lösa det. Alltså inte bara massa ord kring det, utan också handlingar den här gången. Vi ber inte om att en ska försöka ta ned månen, utan om trygghet, jämlikhet och rent och skärt vett.

(Om en inte orkar läsa hela texten: LÅT BLI ANDRAS KROPPAR.)

Sunday, July 3, 2016

Saturday, July 2, 2016

Thursday, June 30, 2016

LET IT DROP

Go for broke or lay lay yourself down on the road
Let help pay way as you sit there and smoke, drink and daydream

I'm a vision you looked for so long at your door, sweetheart
My ears are ringing, a ring-ringin' like my mind is, oh

Jag beställde just hem "Ash & Ice" på vinyl.

Hej hej adrenalinkICKEN 2.5

I GET LOST BUT



The Ragged Priest Retro Ringer Tee With Flame Patches SEK378.39 - ASOS

DÖNICK

Hej!

Jag antar att jag på något sätt känner ett behov av att be om ursäkt. Jag ursäktar verkligen att det förekommer så få uppdateringar på den här bloggen nu för tiden. Det är däremot väldigt smickrande att se att det är några själar som fortsätter titta in. Kul!

Även om jag uppdaterat här hade ni nog blivit... besvikna, då jag inte har så mycket att bidra med. Jag pratar inte särskilt mycket (vilket nog oroar mina föräldrar, som inte sagt nåt om det - men jag antar att de förstår), sover tio-elva timmar om dygnet - kanske mer, är alltid trött, hängig och beter mig som en äkta dönick. När jag inte är en dönick så stressar jag, av någon jävla anledning.

Idag har jag faktiskt spelat både keyboard och gitarr då jag tydligen fortfarande är en jävel på att läsa noter på amatörnivå. Annars har jag sovit, träffat min storasyster, bryggt te i en tekanna och suttit på ett av brostegen. Ute. Ensam. I fyrtio minuter. Ingen bok, tidning, telefon, dator. Jag kan inte riktigt avgöra ännu om det är för att jag slappnar av, successivt, eller om det är hjärnans sätt att bearbeta stressen.

För den som inte visste så befinner jag mig ute i skogen, och har gjort det i en vecka på fredag. Jag har inte befunnit mig på mitt jobb sedan förra onsdagen på grund av ett milt och ofarligt sammanbrott.

Ni kanske anade att något har varit avigt med hjälp av alla dessa texter som förekommit, och er instinkt hade helt rätt. Jag vet inte om det här är vad de kallar TMI, men jag tycker det är viktigt att prata om! Jag är sjukskriven, precis som när jag hade opererat käken.

Mitt jobb tycker jag är roligt, men på den senaste tiden så har det slutat vara kul och istället ångestfyllt och tungt. För mycket av det roliga, så att säga. Så blir det ibland.

Hoppas att ni har det bra!!!

kraaaaaam!

Tuesday, June 28, 2016

Pappa

"Crocodile see you later!"

Saturday, June 25, 2016

Funnen i vilsenheten

Det är stillsamt och lugnt här, men aldrig tyst.

Tusentals bin, getingar och humlor bildar tillsammans sin egna symfoni i jakt på nektar från nyponblommor, lupiner och liljekonvalj som står i blom.

Gräset blir den horisontella linjen och formar tillsammans med bergen, slänten och backarna en omgivning som bara finns i sagorna.

Någonstans bland trädkronorna är fågelsången en sanning och förblir ett faktum. Den avviker inte ens för natten utan närvarar timmen ut.

Om älvorna finns så dansar de på himlen här ikväll.

Tallen står i söderläge. Skogsgranen avundas silvergranens vackra grenar.

Solen begraver sig i trädtopparna, men alltsammans fortsätter leva.

En realitet som skänker lugn till själen.

Här ska jag leva.

Vad som är givet


Tall, gran och björk bryter av den himmel som en gång präglades av skyskrapor och köpcentrum

I stillhetens namn skapar de löften om att aldrig resignera

En slags stagnation som enbart kan ljudsättas med fågelsång

Tålamodet lovar, stjärnorna svär, gräset sätter punkt. 

Komplicerade och intrasslade situationer blir så enkla här

Ändå så allt som blir är… 


Ved

I ett kallt december. 

Thursday, June 23, 2016

Stillestånd


Hej.

När jag skriver de här orden så är det inget annat än i ett renodlat avbrott utan dess like. Jag har officiellt tryckt på pausknappen. Ingen undran om morgondagen, ingen energifylld musik i bakgrunden. Inga måsten, inget annat än just nu.

Stilla. Stagnation.

Jag tog en promenad med Niklas ikväll. Vi såg fiskyngel och en solnedgång. Jag plockade blommor och var chockerad över att han inte visste att midsommarblomster heter just midsommarblomster.

I det här uppehållet så måste jag ändå nämna att jag är väldigt lättad och glad över att ha honom i livet - den envise, omöjliga men samtidigt så fantastiskt rolig och karismatiske ångermanlänningen.

Kram.

Monday, June 20, 2016

Om Macbooks

  • Ida Wiktorsson
    HUR KAN NÅT SÅ LITET SKÄNKA SÅ MYCKET GLÄDJE
    är det såhär nyblivna föräldrar känner
    när ungen kramar fingret typ
  • Niklas Eliasson
    01:00
    Niklas Eliasson
    Haha
    Typ, förmodligen
    Fast dom fick vänta 9 månader
    Du väntade typ en vecka
  • Ida Wiktorsson
    01:01
    Ida Wiktorsson
    ja
    men tiden innan då!!!!
    med min gamla HP
    som inte kunde streama i mer än två timmar åt gången
    sådan längtan, niklas
    den går inte att köpa för pengar
  • Niklas Eliasson
    01:02
    Niklas Eliasson
    Men det är ju mer att vänta på sin döende farfar att dö för att komma åt arvet
    Inte lika fint
  • Ida Wiktorsson
    01:02
    Ida Wiktorsson
    hahahahahha
    omg

Sunday, June 19, 2016

Åldrandets ebb

För allt vi aldrig blev,
för de ord vi aldrig sa. 

Allt föds i drömmar, 
Skapas i verklighet,
Dör i realitet. 

För allting som vi blev,
för de ord som jag sade.

Iver, berusning och förväntningar.
Freden, lugnet, ilskan, hatet. 

För blåklockor, midsommarblomster och vitsippor.
Sommarluften föds i min dröm,
Skapas i kalendern, 
Dör i höstens armar. 

Kärleken föds i din dröm, 
Skapas i hjärtat,
Finns i evighet. 

När historien inte var skriven



No, I'm not color blind
I know the world is black and white
Try to keep an open mind
but I just can't sleep on this tonight.

Stop this train,
I wanna get off and go home again
I can't take the speed it's moving in
I know I can't
But, honestly, won't someone stop this train?

Don't know how else to say it,
Don't want to see my parents go
One generation's length away
From fighting life out on my own

Stop this train
I wanna get off and go home again

Saturday, June 18, 2016

Friday, June 17, 2016

Ladumyråsens löften

En dag ska vi berätta alla historier och våra röster kommer att bli hörda.

En dag kommer vi stå upp när de försöker få oss att sätta oss ned.

En dag ska vi vara härdade, stolta, storslagna.

Låta dem se oss i dagsljuset när allt sjunger på sommaren och sedan när allt dör och tystnar på hösten.

Alla sprickor i asfalten kommer vittna om alla familjeband som brustit och knutits längs vägen.

Se mina förfäders slit, svett och de platser där de spenderade tusentals timmar tills deras sista andetag.

Du kan vara mitt sällskap när vi tillsammans sliter tag i all den rättvisa som aldrig skipades.

För dem.

En dag.